Gj
Jag vill vara ung med dig förevigt! Men jag vill också bli gammal med dig! Jag vill ta dig på picknick i sommar! Du och jag på en äng, sittandes på en filt, äta jordgubbar, dricka läsk och bara njuta av solen. Jag vill ligga där och hålla om dig. Blunda och känna mig trygg och känna mig odödlig! Med dig vill jag aldrig dö! Men dig vill jag leva förevigt! Jag vill vara med dig, upptäcka nya saker, göra bra saker, göra dåliga saker, jag vill vara me dig! Med dig är jag odödlig! Stanna här! Alla minnen vi kommer få, jag kan inte räkna hur många det kommer bli! Jag vill hålla om dig och somna och sedan vakna och du är kvar. Lukten av dig e på mitt täcke men jag vill ha dig och din lukt här! Jag vill ha dig som täcke. Men jag tänker ibland om det är för tidigt, är det för tidigt för det här? Är det för tidigt att hitta den rätt? Är det för tidigt att hitta en ängel? Ska jag vänta, ska jag låta henne flyga eller ska jag flyga med. Det känns inte som de va längesen jag flög och kraschade, vill inte ha det så igen. Grät mycket, det rann som bäcken man ser när man går till bussen, vattnet syns inte nu, kanske inte min tårar syns, jag kanske ska backa bak, men det kan vara sista gången jag får en sån här chans. Jag skakade när jag kraschade, jag låg där i sängen, skadade som om jag va sjuk i huvudet, passade på mentalsjukhus, men jag gjorde der pågrund av henne, det va henne jag tänkte på, men hon var en del av anledningen till att jag kraschade. Kan inte skylla allt på henne men hon va en del. Hon va min sorg, hon fanns i mina tårar, tårarna som försvann, känslorna för henne försvann samtidigt, hon är sig inte lik, men jag tänker på henne ibland, hur hon mår, jag träffade hennes familj, hur mår dom? Jag känner att jag gjorde dom besvikna. Jag träffade min ängelns mamma för någon dag sen, tänk om jag sårar ängeln. Då gör jag mamman besviken. Om det inte blir något, då är det ännu en person jag gör besviken. Jag vet inte om jag ska flyga med eller stanna. Jag tänker ju så klart på gamla tjejer jag varit med, dom har det säkert bra, men jag håller inte kontakten med dom. Jag tror ingen av dom tänker på mig. Dom vill inte höra mitt namn, får blickar på stan av deras kompisar som om jag hade dödat någon. Jag är ingen mördare. Jag är en kille som blir kär men det blir fel tillslut. Jag vill inte att ängelns vänner ska glo på mig så, jag vill ha blickar så som om jag har gett en människa ett liv. Men jag vet inte hur det kommer bli. Hon vill ta det lugnt men ändå inte. Jag är killen, tjejer säger att killen ska ta första steget, jag antar att jag är mer mot kvinna hållet då, jag klarar inte av att ta de första steget, jag vill ta det samtidigt som henne men när ska hon ta det? Kommer hon ta det? Jag vet inte, jag inte bara fråga. Jag får vänta och se antar jag.
